fredag, mars 29, 2024

När man får oväntat besök ...

Visst minns ni den gamla kaffereklamen med "När du får oväntat besök" som nån sorts rubrik? Meningen var väl att man alltid kan erbjuda en kopp, av märket Gevalia, oavsett förhållandena. Lite så har kanske Elisa Matilda tänkt när hon formulerat sina fem fredagsfrågor denna långfredag:

  1. En vän är i närheten och vill komma förbi. Hur lång tid behöver du innan du skulle kunna öppna dörren? Fem minuter, för att kolla att jag är rimligt påklädd. Resten får besökaren ta som det är.
  2. Du hittar något på marken som ser tappat ut, vad gör du? Om det är en handske eller något liknande tar jag upp den och lägger den på ett mer synligt och mindre smutsigt ställe. Om det är något dyrbart ska det till polisens hittegods.
  3. Du vaknar plötsligt av att du står på en scen, med publik som väntar. Vad gör du? Om jag inte svimmar säger jag "hej" och sedan ett snabbt "hej då" och rusar ut.
  4. Ute på stan ser du en bit bort hur några försäljare vill sälja in något till förbipasserande. Vad gör du? Jag tackar nej, förhoppningsvis på ett hyfsat sätt.
  5. På middag blir du serverad något du absolut inte tycker om. Hur reagerar du? Tar väldigt lite men äter. Förhoppningsvis serveras annat samtidigt som jag både gillar och blir mätt på.
Copyright Klimakteriehäxan

Nummerbyrån

40300

-Så många gillamarkeringar hade ett Facebook-inlägg som jag trillade över. Ja, jag vet att jag är absolut sist på den här bollen, eftersom jag inte följer Mello. Men nu har även jag sett "Björnzone", mellanakten/extranumret från den svenska finalen, där Björn Gustafsson fått ihop ett helt osannolikt stjärngäng som tog begreppet "pojkband" till en helt ny nivå! Roligt och riktigt riktigt bra! Du kan se det här. Och jag törs påstå att gillamarkeringarna har blivit väldigt många fler nu, de fortsätter att trilla in i en rasande takt - helt rättvist.

torsdag, mars 28, 2024

Att inte njuta av detta är (påsk)kriminellt!

Lila krokus blommar, utströdd runt träd, buskar och stenar i det jag kallar Krokusdalen
vid Skanstull. Kan bara avnjutas en kort period, men den är värd ett besök!

Vad ska du läsa i påsk? Blir det påskekrim? Helgfrågan från Mia i bokhörnan är inte helt oväntad denna gång ... det blir lätt fokus på deckare när det drar ihop sig till påsk.

Fast jag törs verkligen inte lova någonting i den vägen, även om Joes Nesbøs "Blodmåne" just landat hemma hos oss, kom tillsammans med Dottern som ju bor i Oslo och numera läser även på norska! Men det finns en lång rad deckare som väntat länge på sin tur ...

Vad jag däremot törs lova, det är att jag ska njuta av varenda vårblomma som kommer i min väg. Har redan börjat, med ett skärtorsdagsbesök i det jag kallar för Krokusdalen! I full blom om ytterligare någon dag men fin redan nu. Att inte ta vara på sådan skönhet vore direkt (påsk)kriminellt.


Copyright Klimakteriehäxan

onsdag, mars 27, 2024

Dags igen för "påskekrim"

Påsk betyder för många lite extra ledigt, kanske också extra mycket tid att läsa? Vi i Sverige har väl numera helt accepterat och adopterat norrmännens tradition med "påskekrim", alltså att dessa dagar är särskilt lämpade för läsning av deckare. Och det är väl i den andan som Enligt O ställer Veckans kulturfråga:

Vilka kriminalromaner vill du tipsa om i påsk? Jag tror inte att jag har något i färskt minne som jag vill rekommendera. Men om ni inte läst "Gone Girl" av Gillian Flynn eller "Kvinnan på tåget" (The Girl on the Train) av Paula Hawkins så tycker jag att ni har lite or iginell krimunderhållning framför er!

Vilka böcker planerar du själv att läsa under långhelgen?
Har just börjat på Andrev Waldens August-prisade "Jävla karlar" och mycket mer än den lär det inte bli. Men på tal om krim och Norge så vill jag gärna läsa Joe Nesbøs "Blodmåne", snart. Kan Harry Hole klara livhanken en gång till? Han har haft "ledigt" i ett par år innan den här boken kom. Det vore härlig påskekrim för mig, tror jag.

Copyright Klimakteriehäxan

Dagens ord 142

 CARBEQUE

-Ett rationellt sätt som kan förnya matlagningen ... Man virar noggrant in det som ska stekas, exempelvis en köttbit, i aluminiumfolie. Lägger sedan paketet på bilens motor innan det är dags för avfärd. Köttet tillagas i motorvärmen. Hur lång åktur som krävs för att resultatet ska bli "medium rare" eller "well done" stod det inget om i tidningsartikeln där ordet dök upp. Och nej, jag har inte heller testat om det fungerar! Men det lät kul!

tisdag, mars 26, 2024

En triss i kvinnliga ess

Att peka på tre böcker som av olika anledning lockar till läsning, det är som jag tolkar det meningen när Ugglan varje vecka anger ett tema för tisdagstrion. Idag: Klassiker av kvinnliga författare som jag läst eller vill läsa. Gäller att presentera en triss i kvinnliga ess, alltså!

"Dinas bok" av Herbjørg Wassmo  hur länge kan den ha stått och väntat på min hylla? Har den rent av fastnat i dammet som rimligen bör ligga i ett tjockt lager över den? Utspelar sig i nordnorsk miljö på 1850-talet och av otroligt många hyllad som en kanonbok. 

Joyce Carol Oates, är hon för "ny" för att hennes böcker ska kunna kallas klassiker? Hittade nyligen i min hylla, precis bredvid Wassmos, hennes "Mitt i livet" (Middle Age). Få författare är ju lika produktiva som JCO, så det är lite svårt att hålla reda på titlarna ... Den här har fått strålande recensioner, ja, det får väl nästan allt hon skriver ...

Jane Austens "Stolthet och fördom" (Pride and Prejudice), har jag eller har jag inte läst den? Tvekar, men inser att jag hur som helst borde. Ser ett underbart och originellt omslag på nätet, borde inspirera någon brodös som gillar korsstygn! Tror det skulle gå lätt att förvandla detta till ett mönster med hjälp av penna och rutat papper, möjligen med någon liten modifiering! Handarbete för Austen-fans, alltså.

Copyright Klimakteriehäxan

måndag, mars 25, 2024

SELFIE om sport

Vintersportsäsongen är just på väg att gå över i sommaridrotternas tid. Fotbollsallsvenskan är strax igång, skidåkarna plockar fram rullskidorna efter avklarade svenska mästerskap och friidrottarna svettas lite extra med satsning på sommarens olympiska spel. Det är väl bara simmarna som håller till i ett och samma element året runt ... 

Idag ska våra SELFIEs handla om sport, vare sig vi är bara publik eller energiskt tränande utövare eller möjligen tämligen ointresserade ...? Ser fram emot era svar och kanske en och annan överraskning?! Hugg i!

1. Så minns jag gymnastiklektionerna i skolan: Som en mestadels utdragen pina. Jag var klumpig, tog mig svårligen  över plint eller bock, gjorde inga mål, sprang alldeles för sakta, lyckades aldrig stå på händer, kunde med nöd göra en kullerbytta.

2. Det är "min" idrott framför andra (som aktiv och/eller som åskådare): Bordtennis. Det blev ljuset i min gympavärld, från ungefär tolv års ålder. Spelar fortfarande, eller rättare sagt igen, efter ett cirka femtio år långt uppehåll.

3. Den stjärnan slutar aldrig att lysa på min idrottshimmel: Muhammad Ali, boxaren som började sin karriär som Cassius Clay men som konverterade till islam och visade sig bli en stark förkämpe för de svartas mänskliga rättigheter i USA. Han var slagfärdig inte bara i ringen utan också vid sidan av den, med reptilsnabba och smarta svar på intervjufrågor han ständigt fick! Jag har besökt både hans barndomshem och hans grav i hemstaden Louisville, Kentucky, här kan du läsa om det. Där hyllas han också stort på ett museum. Ali drabbades av Parkinsons sjukdom, och scenen när han okontrollerat skakande tänder den olympiska elden i Atlanda 1996 är oförglömlig.

4. Den boken/filmen/dokumentären/tv-serien med idrottsanknytning kan jag verkligen rekommendera: "Jag är Zlatan" av David Lagercrantz och Zlatan Ibrahimović själv är en självklar bokkandidat. "Fotboll för Buddha" är världens första långfilm på tibetanska, om pojkarna som ska bli munkar men som också brinner för fotboll. Filmen "Borg" om Björn Borgs liv, med Sverrir Gudnasson i titelrollen, är sevärd inte minst för det urskickliga sätt på vilket man lyckas blanda dokumentära (match)bilder med de spelade scenerna. Den pinfärska dokumentären om Östtysklands "kommunistiska" propagandafotbollslag är också klart intressant, finns här.

5. När det sänds sport i tv så ... sitter jag ofta bänkad. Jag tillhör den trogna tittarskaran, upptäcker nya idrotter som funkar bra att utöva i soffan och jag blir snabbt "expert" ... Att se sport i tv i efterhand är inte alls lika roligt som att se direktsändning. Men Sportnytt ser jag ofta förstås.

6. Hur sugen är du på OS i sommar? Jag kommer definitivt att titta, att OS arrangeras i Paris utan tidsskillnad underlättar förstås. Och dessutom finns en rad chanser till riktigt fina svenska resultat: Armand Duplantis, Sarah Sjöström, Daniel Ståhl för att nämna de allra mest självklara. 

Det har blivit ett troget gäng som levererar en ord-SELFIE vecka efter vecka. Kul! I förra omgången, på temat vårkänslor, var Hannele som vanligt först ut, tätt följd av MrsCalloway, Gerd, Margaretha, Femfemman,  BPNillaSusjosKina, AnkiMiaPaulaÅkeIngridNettan ProfessorDeutschHanna, Kraka, Carita, Janerik, och där tror jag att jag fått med alla.

Och dagens sex "triggerpunkter" ser alltså ut så här: 1. Så minns jag gymnastiklektionerna i skolan:  2. Det är "min" idrott framför andra (som aktiv och/eller som åskådare):  3. Den stjärnan slutar aldrig att lysa på min idrottshimmel:  4. Den boken/filmen/dokumentären/tv-serien med idrottsanknytning kan jag verkligen rekommendera:  5. När det sänds sport i tv så ... 6. Hur sugen är du på OS i sommar?

Copyright Klimakteriehäxan

söndag, mars 24, 2024

Det finns alltid en skylt ...

Hej, skyltare och skyltvänner! Vet inte hur många gånger jag tänkt att Skyltsöndagen får högtidlighållas utan min medverkan nästa gång det är dags. Men på något outgrundligt vis har jag ändå hittat någon liten skylt lagom till veckoslutet. Kanske inte världens mest intressanta, men ändå en skylt. Så även denna gång! 

Vet inte om man verkligen ska sätta sig på bordet? Men det 
fanns soffor på relativt nära håll, i Filmhusets foajé.
Ursäkta oskärpan, taget i farten ...

Nej nej nej! Inte ens tänka på Icebugs nu! Hur resonerade man på den reklambyrån?
Bootsen ska bytas mot sandaler, helt utan halkskydd på sulorna!

Hemgjord skylt i fönster på Ringvägen. Bra lista på bra-att-ha-saker!
Avsändare verkar vara @fnissforskare.

Skyltsöndag i dag, förstås. Här ett gäng bloggare som brukar skylta: 
Angelgirl, AnkiByblixtraCarita ChristianKajsaLisa LillaSyster, Paula, PettasSusjos ,Stefan,Tony, Åke. Du hittar dem också högst sannolikt om du kikar i högerspalten hos Skyltsöndagens beskyddare BP.

Copyright Klimakteriehäxan

lördag, mars 23, 2024

Visst är det fortfarande jul!

Det är, menar jag, i princip helt otroligt. För att inte säga omöjligt. Men i mitt köksfönster står sedan i början av december två poinsettior, röda julstjärnor, och ser ut som om de nyss burits hem från blomsterbutiken. De var inte ens dyra när jag köpte dem, kostade absolut under en femtilapp styck.

Dock är det ju så att vintergardinerna i köket inte får hänga kvar när kvastkäringarnas, hararnas, kycklingarnas och äggens tid nalkas. Och lika fel som det kändes på den tiden jag hade en orkidé som envisades med att slå ut sina gula blommor i advent, lika tokigt blir det med julstjärnorna nu, mitt i alla ljusa vårfärger, med vårdagjämningen passerad.

Kalla mig gärna töntig, eller möjligen blöthjärtad, men jag kan inte slänga växter som är så uppenbart välmående. Andra blommor som gjort sitt inomhus planterar jag gärna ut på balkongen, men just den här arten är extremt köldkänslig och tål inte minsta minusgrad. 

Nu gör jag det lätt för mig. In mellan krukorna flyttar en höna och så är det bevisat: julen varar ända fram till påsk. Frågan är hur mycket längre än så här kan de här sega blomstren härda ut? Kanske kan det upprepas som hänt någon enstaka gång tidigare: de röda bladen faller bort, men i stället blir alltihop en snygg grön växt som passar perfekt vilken årstid som helst.

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om tankar

Finns det en mening jag nyligen stött på som fått mig att hejda mig om än aldrig så lite i läsningen? Det är Skriv-Robert som brukar ställa frågan, lördag efter lördag. Den här veckan har jag läst journalisten Adam Svanells debutroman "Vildsvinet" sedan jag råkade höra en synnerligen positiv recension i Gokväll i SVT. Fast detta var nog inte riktigt en bok för mig, jag tyckte den blev lite tjatig rent av. Men visst, en hel del tankar om att vara ung och ha det jobbigt kändes ändå relevanta. Som detta nyktra konstaterande (det krökas en hel del i boken): 

Oavsett hur nära du lever en annan människa så kommer du aldrig att kunna läsa hennes tankar.

Copyright Klimakteriehäxan

fredag, mars 22, 2024

Fem gånger fem

Elisa Matilda startar varje fredag med att ställa fem fredagsfrågor, och i dag är det absolut siffran fem som är allra viktigast. Resultatet blir fem gånger fem!

  1. Vilket ord på fem bokstäver beskriver ditt humör idag?
    Lugnt.
  2. Vilka fem ord beskriver planerna för din helg? Bio, barnbarn, promenad, måltider, tv.
  3. Nämn fem adjektiv för att beskriva din vecka. Stillsam, vårlik, kulturell, behaglig, (ganska) lat.
  4. Vilka fem saker ser du i din närhet? Krukväxter, skrivbordslampa, bokhög, handväska, glassak (souvenir från Åland, se bild! Klicka på den så blir den större och man ser den bättre)
  5. Vilket av dina fem sinnen är starkast? Ser dåligt, har uselt luktsinne och därmed svagare smak, men jag hör förvånansvärt bra!
Copyright Klimakteriehäxan

torsdag, mars 21, 2024

Påskläsning

Om en vecka är det Skärtorsdag och påsken därmed i full sving. Mia i bokhörnan undrar: 
Påskläsutmaningen börjar nästa vecka. Ska du vara med?

Utmaningen går ut på att läsa och att läsa mycket. Så jag avstår nog. Blir bara stressad av en sån tävling, läser när och om jag får lust ... och det får jag i bästa fall även i påsktider!

Men om du blir sugen kan du läsa vilka regler som gäller här! Lycka till!

Copyright Klimakteriehäxan 

Poesi, dikt och vers

Det råkar vara Världspoesidagen i dag. Den firas för tjugofemte gången. I mitt fall är det nog den första. Ofta bekänner jag att jag visserligen är bokvän, men att mina känslor för poesi är lindrigt sagt ljumma.

Två diktare har jag tagit till mitt hjärta: Gustaf Fröding och Ernesto Cardenal. Övriga fastnar liksom inte. Några epos (Tegnérs "Det eviga"!) kan jag ändå utantill sen skoltiden, men de poppar sällan upp i min hjärna i dag. Jag har gett moderna poeter som Kristina Lugn, Göran Greider och Bodil Malmsten chanser, kan se poänger i deras texter, men som sagt: de fastnar inte. 

När det kommer till dagsvers, som är en synnerligen ädel konst om än tämligen omodern, kan jag däremot märka att hjärtat klappar lite extra. Samma sak med klurigt ihopkomna limerickar, Hasse Alfredson var en mästare. Roligt nog lever åtminstone dagsversen vidare, om än bara fläckvis. Härom dagen dök en liten pärla upp på Dagens Nyheters Namn & Nytt-sida, en avdelning i tidningen som annars tappat så gott som all sin gamla charm. Då hade gudabenådade kåsörer som Red Top sin hemvist där. 

Dock har tidningen även nu en medarbetare som under signaturen W-bom skriver dagsvers på sidan, och jag måste erkänna att han (för det är väl en han?) lyckas emellanåt. Som med denna, publicerad som "engelsk språkövning" som vore den skriven av Kate Middleton herself (a k a Princess of Wales) under rubriken "A Little Makeup": 

They say my latest picture is a fake.
What´s wrong with Photoshop for heaven´s sake?
Ask Megan if the media are loyal
to truth in their reporting on a royal.
Yes, every Windsor is a living prey
In Swedish gossip, too. You often say:
"Diana is a saint and Charles a clown.
We know for sure. We´ve watched ´The Crown´"

En annan dagsvers som suttit inramad på min vägg sedan 1965 skrevs av Alf Henrikson och den är en gyllene regel, eller borde åtminstone vara det, för alla som hamnar i samma yrke som jag, alltså journalistens. Det här är "Maxim för en tidningsman":

"Tusenden som kan mindre

men och hundraden som kan mer
skall sitta och läsa i morgon
vad i afton du skriver ner.
Det skall du alltid betänka
att dina notiser ser
ej blott tusenden som vet mindre än du
men ock hundraden som vet mer."

Och apropå det där med att gilla eller ogilla poesi drar jag mig gärna till minnes denna limerick, också hämtad från DN för länge sedan, utan namngiven upphovsperson: 

En ung poet ifrån Prag
gav ut dikter på eget förlag
men han blev besviken
för den stora publiken
tyckte inte om orimmad vers.

Copyright Klimakteriehäxan (och DN, antar jag)

onsdag, mars 20, 2024

Favoriter i repris

"Omläsning är underskattat, tid är bristvara, lycka är att hitta böcker som lockar till omläsning." Så klokt formulerar sig Hannele i dag, i sin kommentar till Veckans kulturfråga från Enligt O, tillika den första reaktion som trillat in. Den fråga som söker sitt svar är denna gång: Vilken bok har du läst om flest gånger och varför har du återvänt till just den? 

Det blir nog alltmer
sällan som jag kostar på mig att ta en favorit i repris. Två kandidater har jag: "Främlingen" (L'Étrangerav Albert Camus och så Astrid Lindgrens "Samuel August från Sevedstorp och Hanna i Hult" (i nyutgåva nu, se bilden). I båda fallen har jag först läst på papper och sedan också lyssnat på dem som hörbok. Och båda böckerna har jag läst minst tre och kanske också fyra gånger.

Varför har jag återvänt till just dessa två? I fallet med den lilla franska romanen tror jag helt enkelt att den unge mannens öde grep mig. Kärlekshistorien med den unga kvinna han finner är komplicerad, relationen till den mor han just ska begrava likaså. De få vänner han har är inte att lita på. En bok om olycka, kort sagt. 

När det gäller berättelsen om Astrid Lindgrens föräldrar och deras kärlek, rotad i den småländska hembygden, tror jag att min fascination beror på värmen som strålar ut från boksidorna. Väljer man dessutom att lyssna när författaren själv läser växer historien ytterligare. En bok om lycka, kort sagt.

Men omläsning blir allt mera sällsynt. Livet är ju inte oändligt, annat än möjligen i bokhyllan. men inte bredvid den. Jag noterar också att de två "repriser" jag valt är i det mindre formatet. Att jag i dag skulle satsa på att läsa om en roman på sisådär 700 sidor finns inte i sinnevärlden, även om det naturligtvis finns de som vore värda ansträngningen.

Enligt O bidrar i sitt inlägg med en bra analys av faktum, d v s att man inte läser om böcker särskilt ofta: "Troligen handlar det om att det hela tiden kommer så mycket nytt och det känns som bortslösad tid. Egentligen är det synd, då en omläsning är något helt annat än att läsa en bok för första gången. Mycket handlar om att du är en annan och därmed upplever boken på ett annat sätt."

Copyright Klimakteriehäxan

Tankar i citrustid

Man kan se fina citroner även i Sverige, som här i parken som omger Millesgården
 på Lidingö. Ni ser en av Carl Milles statyer i bakgrunden!
Om jag inte bodde här uppe i den höga Nord skulle jag förmodligen kunna känna doften från blommande citrusträd nu. Visserligen kan de blomma året om lite huller om buller, men ungefär så här års är det så vitt jag begriper mest intensiv blomning. Minns hur det kändes att korsa delstatsgränsen mellan South Carolina och Florida under mitt allra första besök i USA. Min morbror körde bilen med nervevade rutor och efter bara några kilometer in i The Sunshine State blev luften annorlunda, alldeles ljuvligt "blommig" i apelsinlundarnas närhet. 

När jag tillbringade ett par veckor på Capri för några år sedan blev det ett rejält återbesök i citruslandet. Runt omkring mig dinglade gula granna frukter från träden. Och Capris specialare,  limoncello, är fortfarande en favorit, inte bara att dricka med en liten isbit i, utan också att använda i dessert som i Anna Bergenströms limoncellomousse eller bara en liten skvätt över en fruktsallad.

Clementiner och apelsiner i min stora Iittala-skål. 
Ett fynd hos Myrorna! Men det är nog inte äkta
vara utan en kopia, om än ganska trogen.

Har mer än en gång tänkt köpa ett litet citrusträd för att ha hemma, men inser att på balkongen skulle det frysa, och inomhus skulle det säkert inte heller trivas. Lägg till detta att de verkligen inte är billiga att köpa. Så det jag bär hem, det är de färdiga frukterna. Njuter av alla möjliga varianter, från småttingarna som heter kumquats till rejäla grapefrukter. Fast oftast ligger det clementiner eller apelsiner i min fruktskål.

En gång för väldigt många år sedan, kanske snart femtio, var Lill-Babs på omslaget till ett nummer av Damernas Värld. Hon var ursnygg, i svarta trikåer, med ett brett bälte med stort blankt spänne i midjan. Hon var "ansiktet" eller snarare "kroppen" som skulle bevisa att citrusbantning, det var gudarnas gåva till mänskligheten. Man fick äta hur mycket citrusfrukter som helst, men i princip inget annat.

"Citrusbanta med Lill-Babs" fick iväg mig till mataffären och jag köpte alla gula och orange fruktsorter som fanns. Gick hem och åt. Och åt. Tuggade och åt. Så ont i magen som jag hade på tredje dagen har jag inte haft vare sig förr eller senare. Hela mitt inre var förvandlat till en juicepress. Kuren tog slut snabbt, och det gjorde kanske inte så mycket, eftersom jag vägde ungefär 58 kilo och var drygt 172 cm lång. Dessutom utan självinsikt, uppenbarligen, fattade inte att jag redan var smal!

Därmed förstår ni att jag i dag framför allt äter citrusfrukterna med viss sans och måtta, men gott är det och C-vitaminer får man väl knappast för många. Fast när jag såg den här citruskatten på någon nätsajt, minns inte vilken, förstod jag också att man kan hitta på alternativa användningsområden.  Dock kommer jag inte att skulptera i citrus, nöjer mig med att titta på det färdiga verket!

Den här läckra katten har jag "lånat" från nätet, hittar ingen upphovsperson.
Undrar om någon nändes äta upp den?
Copyright Klimakteriehäxan